Did it! I’m a marathoner :)

Känns lite märkligt att kunna kalla sig marathonlöpare – men det kan man visst om man har genomfört ett marathon – vilket jag gjorde i går! Whiii!

Nervös var jag nog inte, men lite fjärilar i magen hadde man – var ju första maran ever och man vet det kommer bli tufft. Jag kan nestan inte tro att jag och så många med mig sprang i så attans många timmar igår – visst fan kräver sånt järnvilja bara det! Så många grymma och otippade människor å se som man inte ens skulle tro kunde lunka 100 meter sprang, kämpade och fullföljde med glans igår. En häftig upplevelse!

Man samlar ihop sig lite innan man traskar iväg till startfållan.

De 2 första milen gick som en dröm, i lagom varmt och ljummet väder lunkad man som planerad i lugnt och fint tempo och bara njöt av vyarna. Jag var väl mest orolig för att min mage skulle ställa till det, men den uppförde sig ju alldeles exemplariskt! Wow! Jag har förberedd den bra då och inte överdrivit uppladdningen..

Jag höll mig till vatten, energidryck och buljong som langades längs sträckan, och smuttade med jamna mellanrum på en egen geltub m/kork som jag hade i midjeväskan – det var allt! Smakade lite på en energikaka jag fick, men kännde att jag inte ville ha, och det gick ju strålande utan fast föde.

Energi och kraft hade jag så det räckte av, och det att springa med tidvis verkande fot, håll i sidan, blemmor och mot slutet tendenser till kramp i lår och vader får man nog räkna med och helt enkelt klara av..ha..ha.., men den stora boven för mig var ju inte helt oväntat den jädrans höften.

Det gick att tåla även under 3. milen när också ösregnet började, och under den 4. milen (när man allra helst vill krypa upp i någons trygga varma knä, lägga sig i forsterställning och suga på tummen) trotsar man krämpor & höftsmärta och hånkar sig stelt fram den sista milen i galant Kalle anka-stil, svängde in på Stockholm Station till härligt peppande publik och äntligen i MÅL.

Ja målet var ju att fullfölja mitt första maraton – so I did!

Sista metrarna in mot målgång på Stockholm Stadion – bara ni som har gjor detta vet hur underbart just det känns!

Ganska snabbt blev jag iskall när jag avslutade loppet, så räddningen blev ett engångs ”värmetäcke” vi tack & pris fick utdelad efter målgång, annars hade jag nog ”hypothermierat” *ler* – det var inte så lätt att hitta min följesvän med alla byteskläderna i folkvimmelet, svårt att hålla i telefonen när man skakar och regnet ösar.

Äntligen på tåget hem fick jag bytt ut mina dygnsura stinkande kläder och värmd mig på en stooor cappuchino … och väl hemma fick man serverad lassvis av ris och stekt kycklingfärs… och popcorn….. och massage på mycke ömma ben… lyx lyx

Nu är det recovery de luxe som gäller – massor av vila och näringsrik mat... man blir verkligen så grymmt imponerad över hur snabbt och perfekt kroppen återhämtar sig efter ett kraftprov som igår – för idag går jag ju bara nestan normalt igen *skratt*

Tack alla ni härliga längs sträckan som var så duktiga och hejade fram kämpande och genomblöta löpare – you make a difference!

Nöjd och stolt i soffaläge med en stor bunke ostkryddade popcorn igår kväll…

En cool video från maran finns på Marathon.se

Och en till bra video på Vimeo

Min maraton-outfit: Getingen

Ja ni vet ju att jag gillar både mode och sportkläder – och gårdagens maradag bjöd ju på så många skitsnygga träningsoutfits i folkmyllret, där neonkorall donimerade stort!

Men min egen bekväma Mara-outfit gick faktiskt i svart och gul som ni ser av bilden – kännde mig både snygg, comfy och bekväm i detta: